Idag har jag tappat mer hår än jag brukar, så nu håller det väl på att hända antar jag Mitt tjocka fina hår som betyder så mycket för mig. Samtidigt är jag lite nyfiken på hur jag kommer att se ut sen utan hår. Helt flintskallig har jag aldrig varit, inte ens som bebis.
Så här mycket hår tappade jag genom att bara dra fingrarna genom håret en liten stund:
Stor hårtuss!
Idag är det ju val men jag har redan förtidsröstat för jag visste inte hur jag skulle må den här dagen. Så ikväll får vi följa valvakan på TV.
Anna Lindström
21 september 2010 09:47
Ja, det kan du väl få göra om du vill.
Lisa - mamma till Knut
20 september 2010 21:46
Hej!
Förstår att det känns konstigt när ditt hår ramlar av, men (som alla andra säger..) det kommer tillbaka :) jag ska inte säga att jag förstår vad du går igenom, men jag är sjuksköterska och har jobbat på en hematolog avdelning, där blodcancerpatinter finns. Så jag har sett vad dom går igenom, jag har varit med om det och förstår varenda process du går igenom och hur himla jobbigt det kan vara!
Sen så för 2,5 år sen dog min morbros fru i bröstcancer. Hon var en kämpe!
Håller verkligen tummarna för dig att du får må bra och att allt kommer att bli bra för dig :D styrkekramar!!
http://mammatillknut.bloggplatsen.se
Anna Lindström
21 september 2010 10:00
Tack. Just nu velar jag om jag ska snagga av håret innan allt faller av eller om det ska få falla av sig själv. Jag funderar på att vänta tills det börjar se konstigt ut med kala fläckar och snagga det då men jag vet inte.
Anna Lindström
21 september 2010 09:58
Tack så jättemycket för kommentaren. Hoppas det ordnar sig för dig också, kämpa på!
E
20 september 2010 22:10
Anna! Det är himlans starkt av dig att dela med dig av dina upplevelser. Starkt och på ett annat sätt viktigt - både för andra som du faktiskt "utbildar" genom bloggen och sen för oss som jobbar/ ska jobba inom vården i framtiden. Hemskt att se att sjukdomen brutit ut hos en så ung människa, men du verkar ha en vilja att lära dig saker runt omkring & vara delaktig i vården. Att vara medveten om vad som händer med kroppen kan vara nog så viktigt i tillfrisknandet (jag har sett flera som stänger av helt och "blundar" sig genom behandlingstiden).
Önskar dig allt gott, en (efterlängtad) dag är det över och du kan fokusera på dig och ditt igen!
MVH Erica, sjuksköterskestuderande t6
Anna Lindström
21 september 2010 09:52
Tack så jättemycket för kommentaren.
Emelie
20 september 2010 23:09
Jag vet nog inte riktigt vad jag ska säga, men kämpa på! Jag hoppas allt blir bra!
Man kan vara fin utan hår med, man ska bara vänja sig först =) Ha det bäst!
Anna Lindström
21 september 2010 09:50
Tack. Just nu velar jag om jag ska snagga av håret innan allt faller av eller om det ska få falla av sig själv. Jag funderar på att vänta tills det börjar se konstigt ut med kala fläckar och snagga det då men jag vet inte.
Becca
21 september 2010 15:51
Hej Anna! Vill bara säga att du verkligen är jätte stark. Jag förstår vad dina nära och kära går igenom. Jag är bara 15 och miste min pappa i lungcancer för några månader sedan,nu menar jag inte att du kommer dö.. Men att du orkar skriva om det bevisar hur stark du är. Tyvärr hann inte han få cellgifter.. Men tänk på det från den ljusa sidan! Du slipper betala flera hundralappar på o klippa håret =) Eller det sa Pappa iallafall..
http://www.beccaokon.bloggplatsen.se